Jag är glad. I en timme har jag suttit och pratat musik, under arbetstid, med ett syfte.
Och inte vilken musik som helst, med början i Elvis och slut i ingen mindre än Winnerbäck minsann...
En dag kom det in två tjejer i skivhandlarens butik. De frågade om de fick sätta upp en affish där, de arrangerade en konsert i folkets hus i Uddevalla. En kille skulle komma och spela. Det var 80-tal.
- Visst, sa skivhandlaren. Det gick för sig.
Som tack fick han två biljetter.
När kvällen kom hade han ingen att gå med. Så han struntade i konserten. Namnet på killen som spelade, Lars Winnerbäck, klingade visserligen bekant. Men han bestämde sig ändå för att skippa, något som han ångrar än i dag.
peace out
artikel to write
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar