Lisa konstaterar...

...att det fortfarande är lika tråkigt att plugga, samt att hon borde ha en bättre stol vid datorn. Den nuvarande är alltför obekväm.

...att livet som hetidsstuderande borde bestå mer av heltid och mindre av studerande, i bästa spermaharen maner.

...att Scrubs är en väldigt bra serie, samt att soundtracket därifrån är mycket trevligt.

...att sommaren är väldigt långt bort, trots att det snart är maj.

...att min uppgift inför b-uppsatsen inte skriver sig själv, man kunde ju hopptas i alla fall.

Lyssnar på just nu...
1. Hellacopters - No song unheard
2. Goo goo dolls - Slide
3. Dapony Brothers - Dreijer
4. Lars Winnerbäck - Kom (akustisk verision)
5. Johnossi - Family values
6. Regina Spector - Samson

Klockan läggdags; Fredag

Min Ipod krascha i går. Jag har spenderat några av dagens timmar med att fylla den med ny musik, samt starta om Itunes när jag ändå va igång. Jag har musik för sju dagar på min dator.

Har inge aning om vad som händer med mitt liv just nu, jag lever en månad lägre fram. Då är uppsatsen klar, ett sommarvik väntar mig(förhoppningsvis) och sommarlov i några veckor med tid för Micke.

Det är som om småbitar av mitt medvetande sitter uppklistrat på olika delar av min vita vägg. En efter en klättrar de upp i sängen. Jag ser hur tankarna svävar iväg, sbart följer jag väl efter dem. Jag vill hem.

Jag Jag Jag

Lyssnar på Adams song, Blink 182. Minns när det var inbrott på jobbet. Gick inte dit den dagen, kunde inte. Satt och såg på Doom hos Säbbe. Tror att han lyckades lära mig början på låten.
Livet var mycket lättare då. Ingen skola.

Sista dagen

Sitter med helgjouren i dag, det kommer inte ut någon tidning imorgon. Har sån sjuk ånmgest. Jag känner mig totalt medningslös. Det är som om jag måste ha den där lilla stressklumpen i magen för att känna att jag gör ett meningsfullt jobb.

Igår fick jag höra att jag varit så flitig och att det varit kul att ha mig här. Det var det sista nyhetschefen sa innan hon gick för dagen. Men för fan säg det lite tidigare om det nu ska vara värt nåt!
Jag har svårt att ryta till. Och de gånger jag gjort det har det sällan gett resultat. Det är ett jäkla pluttenuttande här för att man är praktikant. Jag blir inte tagen på allvar. Förutom av fotograferna. Jag gillar dem. Gubbar fem år från pension som är bittra på allt.

Nu kommer jag på allt jag borde gjort. Varför är man så smart i efterhand?

attans...

Så fort jag lägger på luren kommer jag på den givna frågan. Robert Dahlqvist, gitarristen i Hellacopters, är inte den enda uddevallaren (inte korven alltså) som spelar på Lokomotiv i Trollhättan.
Chemical vocation, emokidsen som tog studenten med mig, spelar också.

Varför frågade jag inte om han fört dem?
Varför?

2500 tecken om en totalt misslyckad intervju, jomenvisst....

Chemical ska förresten släppa en skiva snart, lite najs...

Bra start på dagen!

Jag är glad. I en timme har jag suttit och pratat musik, under arbetstid, med ett syfte.
Och inte vilken musik som helst, med början i Elvis och slut i ingen mindre än Winnerbäck minsann...

En dag kom det in två tjejer i skivhandlarens butik. De frågade om de fick sätta upp en affish där, de arrangerade en konsert i folkets hus i Uddevalla. En kille skulle komma och spela. Det var 80-tal.
- Visst, sa skivhandlaren. Det gick för sig.

Som tack fick han två biljetter.

När kvällen kom hade han ingen att gå med. Så han struntade i konserten. Namnet på killen som spelade, Lars Winnerbäck, klingade visserligen bekant. Men han bestämde sig ändå för att skippa, något som han ångrar än i dag.

peace out
artikel to write