Viva la impulsa!

Imorrn åker jag till Danmark, så ba! Har några dagar instående sedan jag jobbade helgen nu senast. Inleder min långhelg med en dagskryssning till Fredrikshamn. Köpt biljetter för min sprillans färska lön:) Micke följer såklart med!
Ska köpa berusningsdrycker så att det står härliga till!

Sedan är det Fjordfestival här i Uddevalla. Vår alldeles egna stadsfest. I år gästas vi av Torgny Melins, Martin Stenmarck och vår alldeles egen stolthet Erik Segerstedt. Jag befinner mig INTE i Uddevalla under helgen utan flyr förmodligen mot Åmål.

En vecka kvar på jobbet nu. Fint! Sen två veckor ledigt med att laga tänder och lära mig spela fiol igen. Ska vara lärare för små snälla 10 åringar, bra om läraren kan spela?

Potter

På lördag går jag till bokia och köper två tegelstenar, en till mig och en till Micke. Jag börjar få ångest!
När jag läste ut Sagan om ringen, typ nu för tio år sen, var jag helt tom innombords. Nu utlöstes samma känsla bara genom att läsa en kommentar på en aftonbladet disskussion.
"epilogen borde varit längre, man vill faktiskt veta vad som händer med de personerna som överlever striden med Voldemort" för det är fan personer.

...suck. Jag är en nörd, kommer alltid att vara...

Skryyyyyyyyyyt

- Varför går du i skola för, frågade hon mig innan lunch.
Min nyhetschef sa att hon var sugen på att anställa mig på stört. Om inte annat skulle hon ge mig toppen referenser efter vikket.

Ja, jag skryter.

För det känns bra!

Ont i fingret

I går mjölkade jag korna. Det var lite kul att upptäcka att man hade kvar tekniken i fingrarna. Micke blev smått irriterad när jag kunde mjölka men inte han. Kul att det är på det sättet ibland också, vi är rätt lika. Vi blir lika sura när vi inte klarar något, båda två.

I alla fall så är mina händer hemska i dag. Det beror inte på den fina ler- och kobajs inpackningen de fick. Det är inte smutsen utan rengöringen av juvren med desinficerande trasor som får mina eksem att blomma upp. Var, sprickor och klåda. Mumma!

Men det var kul att mjölka:)

bara sådär

Jag döpte om huvudpersonen i min huvudartikel som var bildtopp på ettan. Från Henrik till Gustav. Grämde mig en stor del av gårdagen.
Beklagade mig för en kollega och pekade på rättelsen. Hans intällning var helt underbar.
- Vaddå? nu är det ju rätt.
Och nickar mot rättelsen.
Själv var han lite besviken över att pratminus hade hamnat på fel sätt och gett en 14-årig kille ett väldigt välformulerat sätt att uttrycka sig.

Tips när jobbet hänger kvar i skallen:
1. Se en dålig, dålig, dålig amerikansk highschool film. Gärna från 80-talet
2. Åk rollerblades (eller något annat du inte kan), i spöregn. Med mascara.
3. Stryk tvätt
4. Baka sjukt mycket kakor, stora och små, mjuka och hårda.
5. Hoppa i vattenpölar
6. Beklaga dig för någon, slutligen inser du att ingen bryr sig. och det borde inte du göra heller.

Skyttekungen från Orust

Jag tvättar damm och 40 år gammal trycksvärta från mina händer. Ilskan gnager i nacken och jag vill slå till något.


Den gamle mannen har ringt till arkivet några gånger den senaste veckan, vi har pratat om en match som spelades i Lysekil 1964. De håller på att göra en bok om fotbollsklubbar på Orust. Just från den här matchen ville de ha en bild som vi hade publicerat.


Den gamle mannen skulle ut till Torp i dag och handla, så jag föreslog att han skulle komma in och bläddra igenom de gamla böckerna från -64 som fanns i arkivet. "Kan man göra det? Vill du verkligen ha en gammal gubbe hos dig? frågar han" Självklart.

När den gamle mannen kommer till receptionen möter jag honom, han är mindre än väntat. Han är en av de där som tiden äter upp, om tio år kommer han att vara tunn och skör. Jag börjar raskt trampa upp för trapporna, men får slå av på tempot, "Jag är ju inte ung längre" säger han.

Bilden han letar efter, berättar han lite generat, är på honom själv. Artikeln handlar tydligen om skyttekungen. Han gjorde hat-trick i matchen. Han bläddrar angeläget i den gamla boken, egetligen vill han läsa om allt det där som hände när han var ung. jag tror att det värker lite i honom för varje sida han vänder, men han är glad.

Sedan ligger den där, sidan. Med bilden på honom 40 år yngre. Skyttekungen som gav Gilleby seger med 3-0. Han ler, på bilden. Han ler, där han sitter där och tar på tidningssidan. Ser sin ungdom och drömmer sig tillbaka till då. "Egentligen hade jag lika gärna varit utan den, men nu gick det ju så lätt"

Vi säger hejdå, han är glad och nöjd. Nu ska jag hämta negativet i källaren och skicka det till honom på posten.

På det vita negativkuvertet står typograferat med de säregna skrivmaskins bokstäverna.


Den 8 juni
sid 12: Skyttekung

Jag ler och börjar plocka ur negativen ett för ett. Negativen läggs i en prydlig hög, tills samtliga ligger på det dammiga kassaskåpet framför mig som hyser bilder från ett halvt sekel.

Det stod ju på framtidan att bilden fanns här. Jag ler inte längre när jag läser igen, utan att skumma.

Den 8 juni
Saknas:
sid 12: Skyttekung

Han ville visst ha bilden. Och jag kan inte ge den till honom, för den är borta och kommer att blekna bort i någons bokhylla.

Det är orättvist och jag vill inte ringa honom och säga att bilden är borta.
Jag är blödig, alltför engagerad och just nu gansa ledsen.



Maia Hirasawa - Gothenburg

Produktivt

Jag fick redigera, min första redigerade sida kom på tryck i dagens tidning! Eller ja, jag redigerade allt utom en spalt, men det var nog inte så mkt jobb med att slänga in TT tjafs i den.
Fick beröm av en kollega att det såg proffsigt ut. Hihi!

Känns som om folk börjar respektera mig här, trots att jag bara är en liten unge jämfört med dem...

Förövrigt luktar jag gris, hälsade på hos en bonde ute i Horntveten. Hans galtar hade lustiga namn. Bengt, Gunnar, Sebastian och Fabian. Min favorit. Han var prickig och hade en piercing (läs öronlapp) i sitt vänstra öra som det stod "Fabbe" på.

Sen har jag klackat om mina skor... trodde aldrig att jag skulle göra något sånt, om ens köpa skor.

så det så
nu ska jag hem

Min fredag

Det är fredag, otroligt!

Har jobbat i arkivet i dag, föga givande. Har vänt på lite enorma pärmar med tidningar från 1800 talet i källaren.

Sedan har jag undersökt hur många i min bekantskapskrets som har sin fina nuna med i tidningens arkiv. Små barn... tå thöta!

Förövrigt har jag väntat på att klockan ska bli fem, har 14 minuter kvar. Sen ska jag hem. Hem till Järbo.

Och lyssnar på p3, och sommarpratare.

Samt varit beredd att se upptagen ut om någon kommer hit.

ingen chans, men väl riskakor och bubbelvatten

Ingen redigering men väl en etta verkar det som. På måndag kan min grej hamna på topp om inget mer spännade händer. Käns fint. Har förövrigt lekt fotograf.

Lär mig sjukt mycket just nu, utvecklas som fan! Har haft en bra dag, därav positivismen... Jag gör misstag och tar fula bilder och tänker; så gör jag inte nästa gång. Typ, ser till att ha ljus på personen och inte på skräpet bakom.

Chansen

...och så hände det. En redigerare är sjuk, kanske till och med sjukskriven.
- Vi har tänkt på dig, säger nyhetschefen.
Jajajajaja, skriker jag för mitt inre. I eftermiddag får jag veta, kanske får jag hoppa in där. Kanske, kanske, kanske...

Kvällsreporter i ett livat Uddevalla

Uddevalla skulle mycket väl kunna dela Sundsvalls slogan a la jour 06.

Staden där allt kan hända -men där inget händer.

Att jobba som kvällsreporter här är lika upphetsande som en död daggmask på en torr väg.

Det har nämligen varit motocross, jepp det stavas utan "r", VM här och på min lott stod att ringa polisen vid sju och höra hur det hade gått till med trafiken under utsläppet.

- Det har inte hänt något, säger inre befäl över telefon.

- Nähä, va bra att allt gick bra, säger blodtörstande Lisa som hade fått 1000teckens utrymma att skriva om kaos och oreda på men icke.

Köer och lång väntan. Så mycket blev det men annars en glad liten notis på 400.

Det händer inget i Uddevalla. Kanske lite skönt ändå.

Skla nog mysa lite med min kära överstrykningspenna, läsa lite statistik å så.